Sarah

Godkväll.
Har precis kollat på en helt underbar film med Nicolas Cage i huvudrollen.

"En berättelse om en ung kille vid namn Jack Campbell som för 13 år sedan åkte till London för att studera till börsmäklare och lovade sin flickvän Kate att han skulle komma tillbaka om ett år. Vilket han inte gjorde. Utan nu levde Jack det ljuva livet och hade glömt allt om Kate.

Men när Jack på julafton möter den mystiske Cash blir inget som förr. Morgonen efter vaknar Jack upp i en förortsvilla, hans Ferrari har blivit en familjebil, de exklusiva kläderna har bytts ut mot skogshuggarskjortor och han jobbar inte på Wall Street utan på svärfaderns däckfirma. Och bredvid honom i sängen ligger Kate. Han får en andra chans att ställa saker till rätta och får en glimt av sin framtid, vilket gör att han inser att det verkligen är Kate som han älskar."

Ibland önskar jag att kärleken kunde vara lika fin som på film. Att den personen som betyder mest för en skall inse att "man" betyder lika mycket för honom, att allt han gjort var ett misstag och att allt ska bli som förr.

Hur skall man våga komma in någon på livet igen när man blivit så sviken och sårad en gång tidigare. Det är som att försöka ställa sig upp när någon sparkar på en. En stor uppförsbacke med hal is som man försöker gå uppför. Man halkar och ramlar, tårar och motgångar.

En andra chans, vem får det?



Jag vill hålla din hand för evigt, i alla fall i en dröm. I den kan ingen ta dig ifrån mig.
Man måste våga låta kärleken "vara galen" ibland, vad vore inte kärleken utan alla dessa upp och nergångar.

Jag har förändrats som person, lärt mig mycket. Förhoppningsvis något som ger mig nytta i framtiden. Det känns i kroppen. Jag är påväg tillbaka.


Love S